Lastbilsträffen i Ramsele 2011

Det första jag gjorde var att möta upp med Jonas från Tidningen Proffs, han hade med sig de broschyrer och pennor som jag sedan skulle dela ut vid Carros bil. Därefter hjälpte jag Jonas att dela ut Tidningen Proffs till de människor som kom, vilket var riktigt kul eftersom Proffs hade den absolut första monter man såg när man kom in på området. Man kan också säga att jag stod där av rent egoistiska skäl också, det fanns ju tak där.

Jag tog mig sen runt området för att kolla in vad som fanns. Det var det vanliga: olika lampor, dioder, banken, polisen, Transport, försäkringar etc. Vidare en monter som sålde t-shirts, huvtröjor,
mössor, kepsar m.m, allt med olika tryck. Till min stora besvikelse så var allt med Merca slut. Något som jag saknade var en monter där man kunde köpa olika varianter av namnskyltar för det var något som jag var ute efter.

Tog mig en liten runda bland de bilar som anlänt och träffade på Fiia som numera är omdöpt till "Allfixaren". Verkligen jättekul! Vi bestämde att vi skulle ses lite senare. Det är så kul att vi kan känna igen varandra på vår logga! Nästa Queen jag mötte var Johanna Jonasson. Hon berättade att det var många bilar vid Brorsons Åkeri, där man kunde tvätta sina pärlor. Så vad göra?
Jo, promenera biten till Brorsons, där kön intill tvätthallen var relativt lång av bilar som inte var alltför rena vid infarten, men kom ut som nya. Under hela kvällen rullade det in bilar. Det var hur läckert som helst! Allt mullrande och alla lampor som lyste. Det var rena rama Paradiset!

På kvällen umgicks Fiia och jag i öltältet. Det var verkligen drag där inne, en massa människor som drack, åt och dansade. Stämningen var härlig. Trubaduren Fredrik Lundman, Piteås egen Johnny Cash, underhöll och fick oss att sjunga med, hellre än bra, i både kända och lite mer okända låtar.
Att det fungerar med vår Queen Of The Road - logga visade sig ytterligare en gång. Helt plötsligt stod Caroline Gripenklo och Jannicke Klasén framför oss! Efter en resa på ca 97 mil så var även de på ett riktigt partyhumör. Kvällen övergick till natt och draget fortsatte.

Lördagen erbjöd vackert väder, åtminstone stundtals. Vi slapp regnet iallafall. I dagsljus såg jag att det kommit riktigt många bilar under natten, vilket var otroligt kul. På fyra år har Lastbilsträffen blivit stort och som det verkar så blir den bara större och större. Det är kul för en ort som Ramsele och ger lite klirr i deras lokala handlars kassa. Kanske mest på det statliga Systembolaget.

I matväg fanns det vanliga såsom korv med bröd och hamburgare, men även en härligt salt kolbulle. Öltältet serverade taco-buffé och någon variant av fisk. Man kunde också få sig lite thai-mat eller en strömmingsklämma. Vid varje bil putsades det och ur högtalarna ljöd olika sorters musik.
Folk gick omkring, beundrade, fotade och diskuterade. En riktig folkfest för så väl gammal och ung.

Vid 14-tiden var det då dags för fotografering vid Carros bil. Många tjejer slöt upp, en av de som saknades var undertecknad. Otroligt, men sant, jag var ute och letade efter ett par av tjejerna, men jag hann tillbaka inför de sista fotona och slängde mig ner på backen. Det var verkligen kul att så många Queens dök upp för fotograferingen!

Träffen avslutades med prisutdelning. Vilket var kul även om prisutdelaren inte riktigt hade koll på läget. Till sist hade jag inte en susning om vem som vunnit vad förutom "Folkets pris", vilket i mitt tycke är det mest prestigefyllda priset. Vann gjorde denna urtjusiga och tuffa sopbil i grönt som ni sett flera kort på här! Det otroliga är denna används 8 timmar/dag.

Slutkontenta blev att jag fullkomligt älskade dessa två dagar, som för övrigt var min absolut första lastbilsträff/mässa och längtar redan till nästa års träff i Ramsele!

Lotta Lindström