En helt vanlig tur till Drammen stod på schemat. Som tur är kör vi bara dit med trailer och jag kunde lämna min link hemma på åkeriet. Dessvärre kom jag iväg ganska sent men det är ju så det blir ibland när någon annan kör bilen före mig på dagen…
Vid 18.00-tiden rullade jag iväg från åkeriet, lastad och klar. Så här i hösttider är kvällarna otroligt vackra! Alla dessa färgsättningar och fantastiska solnedgångar! Bara att njuta av färden!
Genom Borås och vidare mot Göteborg för att sedan bli den omtalade ”spårvagnen” på E6:an (som mina kollegor så snällt kallar mig). Av någon anledning älskar jag E6:an norrut från Göteborg! Den är vacker och har många små guldkorn längs vägen. Även om jag kört på Norge i några år nu! Dock tycker jag att E6:an söderut är dötråkig… Konstigt då jag sällan kör där.
Väl uppe i Svinesund och in i tullen förstår jag att detta kommer att ta en stund… Som vanligt på kvällen var det fullt med lastbilar på parkeringen och jag hade riktig tur när jag hittade en ledig plats precis framför tullingången.
Jag travade in på KGH för att få mina papper. Killen i luckan tyckte det var ordning och reda på mig då jag tagit loss faktura och tullpapper från övrig dokumentation och överlämnade till honom. Han sa att, ”det är klart du har ju varit med i gamet ett tag”!
Jo det har jag ju, svarade jag med ett leende. ”Ja fast du är nog något år äldre än mig” sa han och flinade lite (jag visste ju att jag troligen var si sådär en tolv år äldre än honom men hängde på snacket för det var kul!). ”Try me!” Sa jag. ”Ja du är nog säkert typ 26 år!” sa han.
Hahaha! ”ja, lägg du på 10 till så blir det rätt” sa jag! Han blev smått generad och sa ”oj det trodde jag inte!” utbrast han, medan hans kollega sitter jämte och torkar tårar från kinden av skratt. Jag gick därifrån med ett flin och lite stolthet. Från den dagen hör nu ofta inne på KGH ”nu kommer tanten” haha!
Jag älskar att bjuda lite på mig själv! Att kunna ha glimten i ögat och vara glad och trevlig det kan man bara vinna på!
Kön inne tullen gick, trots 30 nr före, ganska kvickt! Och jag kunde rulla ut strax efter nio på kvällen. Nackdelen i Norge är att alla vägarbeten förläggs på kvällstid efter 22:00. Detta bekymrar mig inte så mycket och särskilt inte när linken står kvar hemma. Men just den här kvällen slog nog rekord i vägarbeten! När jag kommer till Oslofjords tunnelen är den givetvis stängd! Hade jag vetat om hur resten av natten skulle bli hade jag vänt och kört tillbaka till Moss och tagit färjan över till Horten. Men jag valde att köra vidare på E6 genom nästa tunnel och ta av mot Drammen och ”hamnvägen” via Oslo. Denna väg var ny för mig men jag körde!
Efter att ha passerat hamnen i Oslo kom nästa vägarbete och ”omkörning”, ja ja tänkte jag, det är väl bara att följa skyltarna. Sedan kom nästa vägarbete, och nästa… Nu började jag känna mig lite vilse…
Tre tunnlar avstängda och det kändes som jag körde i cirklar! Tillslut står jag vid en hög bro och tre filer. Dom orangea skyltarna var som bortblåsta och jag kunde se både pubar och affärer lite längre fram. Vissa lastbilar valde att köra vänster (där det stod att det var centrum parkering) vissa valde att gå över bron och någon svängde höger. Min trogna GPS (som lurat in mig på diverse hemska vägar tidigare) tyckte snällt jag skulle köra över bron! Paniken var nu ett faktum! Klockan var nu ca elva på kvällen och jag inser att jag måste ringa chefen! Han tycker detta var lite kul men ber mig följa Ring ett eller två. Dessa var över bron! Okey jag kör!
Bron var unik och otroligt fin! Under gick massor med spårvagnsspår eller järnväg… är lite osäker. Men att jag befann mig mitt i centrum var nu ett faktum! Jag kunde se folk som satt på pubar och diverse caféer fast det var en sen vardagkväll och inte särskilt varmt heller för den delen. Spårvagnar som kom körandes kors och tvärs och det kändes som jag körde mitt på avenyn i Göteborg!
Efter bron kom nästa skräckupplevelse! En tunnel som skriker åt mig ”Höj Last”!!! Å nej! Fast jag visste att jag hade våran ”låg trailer” som är fyra meter. Tunneln var fyra meter… Äh jag kör!!! Som tur är gick det! Fast hjärtat nu slog i 150! Sedan kommer nästa vägarbete…
Jag kör efter orangea skyltar igen och inser snabbt att jag kör på spårvagnsväg! Herregud detta tar aldrig slut! Vänster in på en bostads gata och vidare ner mot stan igen. Tillslut stannar jag utanför en pub och slår på varningsblinkers och tänker nu fasen måste jag hitta VAR jag är! Och HUR kommer jag till E18? Då stannar ytterligare en lastbil bakom mig och jag finner en viss lättnad att det inte bara är jag som snurrat till det i Oslo! Jag hoppar ut och frågar honom om han vet vägen. Tyvärr var det en chaufför som varken kunde svenska eller engelska och verkade precis lika vilse som jag…
Återigen fick jag ringa och väcka någon… Denna gång blev det transportledaren. Han fick leta upp mig på datorn, eftersom vi har datorer i bilarna så kan han se exakt var vi befinner oss, sedan kunde han dirigera ut mig till E18! Förbi kungliga slottet och genom en allé med alldeles för låga träd.
Nu äntligen kunde jag se en efterlängtad skylt, E18!!! Lyckan var total! Väl ute på E18, och troligen en väldigt lycklig chaufför bakom mig, kunde jag rulla på i 20 min och sedan parkera för natten i Drammen! Klockan var nu ca kvart i ett, en resa där jag räknat med att vara i Drammen runt elva på kvällen… Jag sov väldigt bra med tanke på hur utmattad jag var!
Tur att jag lämnade linken hemma!
