Från anonym chaufför till superhjälte – på Facebook

Hon tycker inte om att stå i centrum. Emma "Lill-Doris" Erngren är en blyg person som inte vill ta för mycket plats. Hon beskriver sig som "ny i chaufförsyrket", hon är 23 år och bor i Björneborg, sydost om Kristinehamn. Över en natt blev hon kändis och allt annat än anonym på Facebook, i gruppen "Kollegor på väg".

En kvinna blir akterseglad i Leksand. Detta då hennes sambo, efter ett familjegräl, valde att lämna henne längs vägkanten då de var ute och körde bil. Illa nog att kvinnan blev avkastad. Vad värre är, var att även parets gemsamma son, 4 år gammal, också åkte ut ur bilen.

Händelsen renderade i ett desperat inlägg i Facebook-gruppen “Kollegor på väg” av den drabbade kvinnans svåger, chauffören Joakim Lindborg: “Akut hjälp behövs, kollegor”. Ett inlägg som skrevs kl. 22:56 den 11 juli.

Responsen på inlägget blev stor. Många engagerade sig i mammans och den lille gossens öde. Joakims första tanke, var att försöka hitta någon lastbilschaufför som skulle passera Leksand och som kunde tänka sig att ta med sig de båda hem till Timrå, eller åtminstone en bit på vägen. Något som snart skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.

Tre minuter efter midnatt, den 12 juli, gör Emma “Lill-Doris” Erngren ett inlägg i gruppen: “Jag skulle kunna åka, men har 3,5 timme upp till Leksand först”, skriver hon. Två minuter senare svarar Joakim Lindborg och ber Emma att ringa honom. Detta blir inledningen på en lång och intensiv korrespondens, med ett enda syfte. Att få hem den strandsatta mamman och hennes son.

Emma kände inte någon av de drabbade personerna men ville ändå göra en insats. Från början trodde hon att någon annan skulle hjälpa kvinnan och skrev därför i en mycket tidig kommentar, “synd att man bor så pass söderut”. Men efter ett par timmar gick det upp för henne att så nog inte skulle bli fallet.

Hon berättar med inlevelse om alla turer innan det blev bestämt att hon skulle åka.
– Men till slut tänkte jag, tre och en halv timme, det är ju ingenting. Där uppe står de ju utan skjuts. Så jag bestämde mig för att åka.

Efter drygt 22 mil i sin personbil, kom Emma så fram till hotellet där mamman och sonen satt och väntade. Efter att ha hälsat på varandra och stuvat in sig i Emmas bil, började den 32 mil långa färden norrut. Men resplanerna skulle ändras. Det blev inte Timrå.
– Kvinnan ville inte åka hem till sitt hem och det kan man ju förstå, menar Emma som istället fick en ny adress att knappa in på sin gps.

Väl framme vid den nya adressen, väntade några av kvinnans närmsta släktingar – och ett riktigt kramkalas.
– Jag försökte få en chans att röka en cigarett, men hela tiden kom nya människor fram för att kramas. Och därefter var det dags att äta en riktigt härlig middag.

Hela rundturen blev 110 mil lång. Detta tog Emma cirka 23 timmar, varav två av dessa innebar välbehövlig sömn.

Självklart förde resan en del utgifter med sig, i form av bland annat bensinpengar. I rättvisans namn ska därför nämnas att det inte endast var Emma som engagerade sig i kvinnans och hennes sons öde. Många i Facebookgruppen visade sin goda vilja och startade bland annat en insamling för att hjälpa Emma med finansieringen av trippen. När vi pratar med henne har hon fått ta emot cirka 4 500 kronor från kollegor i gruppen.
– Det hade jag absolut inte räknat med. Jag gick in i det här med inställningen att jag skulle få betala bensinen själv. Men det känns jättebra att folk ställde upp på det här sättet!

Joakim Lindborg är så klart glad över sin nyvunna vänskap med Emma Erngren.
– Hon är en toppentjej! Hon är bara 23 år, man blir överraskad över hur fantastiska våra ungdomar är, säger han.

Facebookgruppen “Kollegor på väg” har under hela sin existens varit en varm och trevlig grupp som präglats av kamratskap. Efter Emmas insats har den inte blivit sämre, menar Joakim.

– Efter det här har det blivit lite annorlunda i gruppen. Folk verkar lita mer på varandra, förklarar han och ger några exempel.
– En medlem hade till exempel råkat ut för att hans bankkonto blivit kapat och tömt. Han slängde ut frågan om någon kunde låna ut en hundring – och det tror jag löste sig ganska fort.

När Joakim beskriver lastbilsbranschen, och tänker tillbaka på “dåtida vägens riddare”, ser han en bransch som i många fall har förändrats till det sämre genom åren. Men han konstaterar samtidigt att Emma, med sitt osjälviska agerande, kastar ett ljus i motsatt riktning.
– Det är så mycket tokerier i branschen. Bemanningsföretag, inga avtal, chaufförer som kör för inga pengar. Men Emma har det där truckertänket som fanns förr. Man blir så glad, avrundar Joakim Lindborg, smått lyriskt!

Av tobias

Om artikeln

Publicerad: 2013-10-11 15:00
Kategori:
Taggar: