En limegrön turnalle

Jag heter Rebecca Dahlin, 25 år, och bor i Florshult utanför Örkelljunga. Min största hobby är ju hästar och bilar. Hållit på med hästar sen 6års ålder och bilar sen jag fick mitt B-körkort. Har en helt underbar och härlig sambo som står ut med mig och mina planer.

Jag är lastbilschaufför på Fri frakt i Skåne. Kör lastväxlare för en spedition som heter Fulltlass.se och jag delar bilen med en bra kollega, Joakim Persson. Vi kör varannan vecka. Vi kör över hela landet från Malmö och uppåt, ligger ute hela veckor. Jag tycker det är roligt, man får en helt annan syn på saker och ting, det är rätt mysigt i den där lilla hytten man gör till sitt andra hem. Nackdelarna är att det e svårt att hitta bra ställen att stå på. Men folk gnäller på att de inte finns duschar och så, men jag lyckas alltid hitta dusch, duschar varje dag och det funkar skit bra. Men som sagt, det e svårt att hitta bra parkeringar då de flesta är upptagna.

Jag började min karriär med att kör löstrailers för LK WALTER, Åkeriet hette TJW transport. Mitt första åkeri jag jobbade på. Kommer ihåg den dagen pappa kom hem med nyckeln till dragaren och gav mig den och sa, måndag morgon ska du stå i Åstorp och lossa på Frode Laursen, fy vad nervös jag var och glad!! Kommer ihåg känslan än idag, hur nervös och spänd och glad, allt på samma gång. Det första jag gjorde var att packa in mina grejor i lastbilen, speciellt min tur nalle, en limegrön sak med en lång svans, kommer inte ihåg vad det djuret heter dock. Vilken känsla, måndag morgon bar det av och visste inte ett skit egentligen! Herrgud, som de gick!

Där hos den danska åkaren jobbade jag 1½år, trivdes som fisken i vattnet, men sen var det billigare med utländska chaufförer. Började köra grönsaker på sthlm och sen hamnade jag här. Jag tackade nej till mitt drömjobb, att köra specialtransport, för att jobba hos Johnny Nilsåsen och det ångrar jag inte än idag. Hos Johnny har jag varit i ca ett år i vår. Har en fin Scania R480 09:a och otroligt bra kollegor.

Jag har kört lastbil i ca 4år nu i april. Känns lika roligt. Jag har de flesta tillbehören som truck, hjullastare, ADR, kran över 18ton meter, miljö på väg och säkerhet på väg.

Att vara tjej i detta yrke är en prövning i början, man måste försöka ha lite skinn på näsan. Jag har stött på en hel del som inte tycker att kvinnor kan köra lastbil men sen har jag stött på lika många som tycker det är roligt! Jag är inte rädd för att be om hjälp och ber jag om hjälp så får jag hjälp. Ibland kan man visst utnyttja sin charm för att komma och lossa på kvällar eller lasta. Men sen är jag rätt flörtig i mig själv. Är man bara positiv och glad när man ringer kunderna så brukar det ofta gå hem. Någon muta med whiskey har man väl gjort.

Den 3/1 2012 körde jag av vägen, det var den dagen det var orkanvindar och blåste upp till 37m per sekund. Jag var tom och hissad boggi på släp och bil, körde på 47:an, mot trollhättan, och innan flakabygget åkte släpet ner i diket och la sig och sköt bilen över på andra sidan in i några träd som stod där. När släpet la sig på sidan small det till ordentligt och den smällen hör jag än. Jag visste att det hade gått åt skogen och jag ringde min åkare, samtidigt som jag ringde honom försökte jag komma ut och när jag inte kom ut fick jag panik, riktigt panik, bägge dörrarna var svåra att få upp. Men där var underbara människor som hade sett det hela och hjälpte mig jätte mycket, jag är riktigt tacksam för allt de gjorde för mig och lugnade ner mig och för min chef som var lugn och sansad. Min före detta kollega var där och hjälpte mig med! Den dagen fick mitt sätt att ändra synen på lastbilar, lastbilar är inte bara en kul sak, det är en stor och tung sak. Kraften av släpet att skjuta på bilen i ca 40m innan det stanna det är overkligt för mig, jag höll bara 60km i timmen. Att en vind kan få ett helt ekipage att flytta sig är ofattbart. Jag började undra om jag skulle fortsätta och jag undrar fortfarande om jag verkligen ska fortsätta för olyckorna där blir av en lastbil är helt sinnessjukt. Men allt gick bra och ingen kom till skada, bilen klara sig bra och släpet rullar igen.

Men att ha lastbilsyrket som sitt jobb är inte bara ett jobb utan ett liv, det blir ens livsstil oavsett om man kör grus eller lots, man vet aldrig vad som händer och folket man har runt omkring sig det är det som gör allt så mycket roligare!!

Av tobias

Om artikeln

Publicerad: 2012-03-26 10:00
Kategori:
Taggar: