Under fredagen rullade ekipage efter ekipage in på området, blev anvisade till sina platser och fick träffa på både nya och gamla vänner.
Företagsutställare satte upp sina tält/stånd och stämningen bland oss var på topp.
Visst, regnet hängde över oss hela tiden men det lät vi inte påverka våra humör, som var på topp mest hela tiden. Ibland kom kommentarer som – Kunde det inte ha varit lite varmare och – Dom där uppe i Ramsele har säkert sol och varmt. Men överlag så var de flesta nöjda och arbetet med att putsa på bilarna var i full gång.
Lite här och var tändes grillar och snart spred sig en doft av mat.
Nattlivet pågick en bra bit in på lördagsdygnet.
Lördagen bjöd på grå himmel och en ständig strid av besökande.
I vår Queen of the Road-monter fanns både produkter och kläder till försäljning. Några nya plagg hade tillkommit, som snart också kommer upp i vår webbshop på hemsidan. Bland annat One-piece, joggingbyxor, pikétröjor och en helt underbar jacka som är både vind och vattentät.
Det var ett härligt gäng som spexade och bjöd på sig själva, Angelica, Maggan, Carina och Babs. Maria Christiansson hade ett uppdrag som domare men passade allt som ofta på att komma förbi oss för en kram eller två.
Tommy som förser oss med klädkollektionen var också på plats under eftermiddagen, och han ställde upp, som den goa killen han är, och passade montern när vi tog vårt gruppfoto vid 15-tiden.
För att hålla värmen i det småkyliga vädret fanns ”Gråboburgare” och kaffe att köpa.
Flera Queens passade på att komma förbi montern, ibland bara för att säga hej och prata lite, andra för att pröva kläder och handla lite.
Kvällen och prisutdelningen närmade sig och vid 17 tiden packade vi ihop och ställde i ordning. Flera av oss gick för att äta lite och sedan samlades vi framför scenen när prisutdelningen började. Denna hade delats upp i två delar så efter att några priser delats ut, talade konferencieren om för oss att återkomma vid 18.30 för den stora prisutdelningen.
När vi återsamlades för fortsättningen, hängde ett tungt dis i luften. Men stämningen var fortfarande på topp.
Det var en fröjd att se alla glada pristagare gå upp på scenen för att ta emot sina priser. Vinnaren av Kranbilsklassen blev så glad att han hoppade upp i famnen på prisutdelaren.
När så Proffs-priset skulle delas ut blev det tyst i publiken och alla lyssnade på motiveringen av vinnaren.
Motiveringen löd: ”Priset går i år till en bil med många mil på mätaren. Åkeriägaren, eller snarare åkarfamiljen, har på ett övertygande sätt visat att det går att hålla en fantastisk finish på en lastbil som varje dag går i full produktion – och som har gjort det i cirka tio år.?Scania 164:an av årsmodell 2003, har rullat 91 000 mil och ägs av Christianssons Åkeri i Ljungskile”
Jublet från oss lät inte vänta på sig. Jerry och Maria Christiansson närmast stapplade upp på scenen för att ta emot priset.
Ingen av dom hade räknat med detta. Jerry fick stötta Maria på väg ner från scenen för hennes ben höll på att vika sig. En oerhört glad men chockad Maria försökte sen skriva på sin mobil med händer som darrade värre än asplöv.
Dockan hade passat på att åka hemåt, så hon fick en stand-in i form av Maggan, som två gånger fick äntra scenen för Dockans räkning. 2:a pris i både Queen of the road -kategorin samt dragbilar upp till 2009.
Vet att det var flera Queens som fick mottaga priser men måste tyvärr säga att jag missade vilka det var. Förlåt!
Ger er alla ett JÄTTEGRATTIS här istället.
När så prisutdelningen var över, säger konferenciern att Martin Eriksson ombedes komma upp på scenen. Martin ser något förbryllad ut men går upp och blir hyllad i efterskott på sin födelsedag med både buckla och sång.
Detta, mina vänner, var vår helg i Gråbo från mitt perspektiv.
Ha nu en riktigt bra dag och kör lugnt där ute på vägarna!
Barbro ”Babs” Markström
