10 år – 91 000 mil – och prisbelönt

Min helg på Gråbo Trophy började i tvätthallen på Toveks här i Uddevalla på fredag förmiddag den 21 september. Vår lastbil, en Scania 164 580 från 2003 som rullat 91 000 mil skulle ställas ut och veckans smuts behövde tvättas av från den gamla trotjänaren.

Väl klara med tvätten rullar jag och maken mot Gråbo. När vi kommer dit är det bara att ställa sig i tvättkön tvätta bort smutsen från den timslånga resan. Och smutsig blev den minsann efter att ha färdats i regn och genom leriga vägarbeten.

När vi så småningom hade parkerat inne på utställningsområdet, Lekstorpsvallen i Gråbo, bjöds vi till Proffsvagnen för lite värme, kaffe och kära återträffar med “Vägpress-killarna” Pekka Tikkanen och Göran Rosengren – och TIA:s ordförande Nisse Petersson.

När bilen senare hade registrerats och äldste sonen och hans flickväns husvagn var på plats, var det dags att grilla. Eftersom det regnade fick grillningen ske på den torraste platsen vi hade, nämligen flaket på lastbilen. Nåja, korven blev grillad och det visade sig att fler än vi var hungriga. Jag hoppas att Nathalie Westerbakka och Linda Nämndkarls med pojkvän och Dockan Winberg uppskattade lite mat i magen. Någonstans under fredagen fick jag kramas med och växla några ord med Barbro Markström.
Fredagskvällen ägnades åt många kära återseenden. Det roligaste med att ställa ut lastbilen är alla att träffa alla vänner man normalt inte träffar så ofta.

När klockan var 05.45 på lördagen var det dags att gå upp och jobba. Tvätten skulle bemannas, bilar skulle dirigeras in på rätt platser på utställningsområdet, tält skulle sättas upp vid entréerna. Jag fick i uppdrag att släppa in lastbilar och se till att inte obehöriga personbilar åkte in på området, tillsammans med Morgan Peterson, som är en av de som arrangerar Gråbo Trophy.
När klockan hunnit bli öppningsdags hade det slutat regna och regnet höll sig faktiskt borta ända tills prisutdelningen på kvällen.

Lördagen försvann i ett sammelsurium av glada skratt och kära återseenden. Någonstans uppe i allt annat dömde jag och maken klassen “dragbilar upp till 2009” och “distributionsbilarna”.
På eftermiddagen hann vi även med att ta det traditionella gruppfotot av Queenmedlemmar, vi fotograferades passande nog framför två Queenbilar.

Vid 16.30-tiden delades Public choice-priserna ut. Madde Karlsson vann 1:a pris i modellbilar med sin fina, vita och röda modell av en Scania R-bil.
När klockan blivit 18.30 var det så dags för prisutdelning i de jurybedömda klasserna. Queen of the Road hade en egen klass. Johanna Abrahamsson tog hem 1:a pris, Dockan Winberg fick 2:a pris och Maria Beutan tog emot 3:e pris.

Förutom att Queen of the Road-medlemmarna tävlade inbördes, tävlade de också i sina ordinarie klasser. Dockan Winberg tog hem 2:a-pris i klassen “dragbilar upp till 2009” och Johanna Abrahamsson vann Lekstorps IF:s eget pris, “Lekstorp IF:s val”. Dockan vann även TIA:s ungdomspris.

Så var det Proffspriset då. Jag och maken har aldrig tidigare “chockerats” så som vi gjorde när konferencieren kom en bit in i motiveringen och vi förstod att det var vår bil han pratade om. Sådant händer ju bara andra, aldrig en själv. Vi befann oss i ett lyckorus resten av kvällen, ja den känslan sitter fortfarande kvar, faktiskt.
När vi kom hem på söndagen satte jag upp den stora bucklan tillsammans med resten av bilens priser. Maken gick resolut och tog ner priset och ställde det mitt på vardagsrumsbordet.

Gråbo Trophy är helt klart den mest familjära av alla lastbilsutställningar under säsongen. Alla, både besökare och utställare kommer varandra närmare. Om det beror på den relativt lilla ytan där över 120 bilar står parkerade, på oerhört trevliga arrangörer eller om det beror på stämningen lämnar jag åt andra att avgöra.

Av tobias

Om artikeln

Publicerad: 2012-10-02 08:49
Kategori:
Taggar: