Fordonen blir allt mer avancerade och det ställer nya krav, inte bara på dem som arbetar med skadereparationer och gör skadebedömningar utan även på dem som jobbar i försäkringsbolagen.

Utmaningen är att hålla sig uppdaterad med utvecklingen och här ser Fordonsjuristen att vi är i ungefär samma läge som i början på 2000-talet.

Då var utgångspunkten den stora mängden olika stålsorter, aluminium, magnesium med flera, som medförde nya reparationsmetoder.
– Det i sin tur ledde fram till projektet ”Säkra reparationer” som löpte på i många år där både försäkringsbolag, branschen och generalagenter ”krokade arm” för att få till en rimlig lösning och fackmässiga reparationer, säger Bo Ericsson.

Nu kommer flera signaler om att det behövs ett skaderegister. Ett register där både säljare och köpare kan köpa information om bilen de funderar på att köpa oavsett om det är ett tungt eller lätt fordon.

I detta handlar det alltså inte enbart om lätta fordon. Det handlar inte om en repa i lacken eller om andra småskador. Degt handlar i sätllet om stora skador som exempelvis reparationer som överstiger 60 000 kronor eller är på mer än 15 arbetstimmar.
– Jag inser att ett sådant register ställer en del svåra frågor om integritet, GDPR och så vidare, men det tror jag går att lösa, säger Bo Ericsson.

Fordonsjuristen menar att vi måste börja fundera på hur en större mängd skadade elbilar påverkar skadeverkstäderna och försäkringsbolagen med höga kostnader.

Även inlösen av skadade elbilar på grund av skador på batterilådan gör att kostnaderna stiger kraftigt för försäkringsbolagen.
– Lyckligtvis ser vi en trend där hållbarhet och miljö ges en allt större plats inom skadereparationer. Verkstäderna och försäkringbolagen ”sitter i samma bil” och därför är både möjligheterna och problemen gemensamma och måste lösas i samförstånd, avslutar Bo Ericsson.